Vintern 2008 träffade jag mitt livs kärlek, Daniel. Det var som om universum slog ned i våra huvuden och förenade våra själar och hjärtan med varann. Vi var så jävla kära helt enkelt! Både Daniel och jag har norskt påbrå: han är född i Fredrikstad och min bestemor var född och uppvuxen i Oslo. Jag introducerade Kaizers Orchestra för honom och vi lyssnade på Maskineri och Maestro dygnet runt. Vi hade varsitt barn från tidigare förhållanden och kunde därför bara ses varannan vecka. Jag grät på söndagarna när vi skildes åt. En vecka utan honom kändes som en evighet. Efter några veckor skulle han åka på en arbetsresa till Mexiko. I TVÅ veckor. Jag skulle alltså inte få träffa honom på minst två veckor, det var nästan outhärdligt. Så jag bestämde mig för att sy en plånbok i läder till honom, för att sysselsätta mig med något medan han var borta. Det tog många timmar att tillverka plånboken. Under tiden lyssnade jag bara på Kaizers, eftersom det nu var "vår" musik. Det var nästan som att han var med mig. Då hade jag fyra album; Ompa Til Du Dör, Evig Pint, Maestro och Maskineri. De gick på repeat men jag tröttnade aldrig. Plånboken blev klar och Daniel älskade den (han använder den fortfarande). Idag har jag fyra Kaizers-album till, och när jag ska arbeta med något kreativt - mina foton eller nåt annat - lyssnar jag alltid på Kaizers för jag får sånt flow av er musik.

2008, när Daniel var i Mexiko, såg jag Kaizers tillsammans med vänner på Trädgårn i Göteborg. En fantastisk spelning.
Daniel och jag såg Kaizers tillsammans på Brewhouse i Göteborg 2011. Det var en magisk kväll.